Svenska Dagbladet 21 februari 2008

En kristen kväll ingår i Never ending fight, Malin Hellkvist Selléns koreografiserie med queerfeministiska förtecken. Göteborgarna har haft möjlighet att följa de fysiskt filosofiska undersökningarna under det två veckor långa dansresidenset på Pusterviksteatern.

Vid urpremiären ser vi en granskning av den ambivalenta inställning till kroppen som produceras i kristendomens religiösa ritualer. Motsättningen och övergångarna mellan tygellöshet och disciplinering strukturerar kompositionen.

Rörelserna förmedlar en fascination inför närheten mellan religiös hänförelse och sexuell utlevelse, men undersöker också linjen mellan njutning och gissel. Med utsträckta armar och uppåtvända handflator låter de tre scenfigurerna sina hjärtan fyllas av Gud. Ansikte, bröst och sköte vänds mot himlen och saligheten lyser ur ögonen.

Den öppna kroppen övergår successivt i plågsam förvridenhet. Gesterna ger associationer till nödvärn. Väckelsesånger lyfter fram det paradoxala i budskapet att släppa kontrollen över kroppen och det underförstådda påbud om disciplinering som finns i löftet att Gud förlåter allt.

Också dansens traditionella ideal dekonstrueras. Positionerna med upplyfta överkroppar kontrasteras av rörelser som strävar nedåt. Dansarna daskar hela fotsulan i golvet i stora, klumpiga utfallssteg. Med krumma ryggar och böjda nackar roterar de på den vita rektangulära dansytan. De söker avslutande positioner men hittar inte fotfäste och stabilitet i bålen.

De nästan identiskt lika dansarna, klädda i ljusblå hellånga trikåer och sedesamma blusande vita liv har något androgynt över sig. De är samtidigt fromma kvinnor och Jesusgestalter. När de byter till vinröda gymnastikdräkter för klädseln tankarna till ett Folkrörelsesverige. Temat plockas upp i svikthoppsliknande rörelser. Taktfasta handklappningar bidrar till att lyfta fram hårdnackade krav på konformitet.

Trots att ironiska krockar präglar kompositionen är den forskande utifrånblicken storögt öppen. Parodi och ett kritiskt ställningstagande kan möjligen uppfattas när dansarna, likt barn, börjar mima till söndagsskolesånger. Sångernas budskap om att inuti är vi alla lika fogas samman med en sekvens där kvinnorna smeker varandra. Kristendomens gemenskap i allomfattande kärlek övergår i enkönad erotik.

I En kristen kväll gör Malin Hellkvist Sellén och hennes ensemble kristendom, kropp och danskonst queer på ett självklart och egensinnigt sätt.

En kristen kväll gästar Stockholm 23–25/2 (MDT/co Danshögskolan) och Umeå 28–29/2 (Norrlandsoperan).

BIRGITTA JOHANSSON