Västerbottens-kuriren 10 maj 2010

Malin Hellkvist Sellén har skapat en frigjord och experimenterande undersökning av rymd, gravitationskraft, balans och inte minst samspel.

En workshop i december som välkomnade alla som vill att vara med har mynnat ut i denna djupt varma, tillåtande och mänskliga föreställning av Malin Hellkvist Sellén, tidigare också känd för till exempel verk som Bättre folk, Rosa löften och En kristen kväll. Hellkvist Sellén har skapat en aldrig monoton föreställning där precisa rörelser på måfå varvas med dansarnas oskolade och skolade rörelser.

Av de vitklädda dansarna är en av dem rullstollburen, en har glasögonen på, de är i olika åldrar, kön och fyra av dem är helt nybörjare och har aldrig satt sin fot på en dansscen tidigare. Det ser lite kantigare ut än vi är vana, stegen kanske mer lika de vi själva skulle prestera och en frigjord och experimenterande undersökning av rymd, gravitationskraft, balans och inte minst samspel – samtalet får ta plats. De hoppar och drar samtidigt. Tillsammans finner de balansen men också lika snabbt obalansen. Partiet där kvinnan i rullstol lika vacker som Marilyn Monroe, sakta, sakta rullar fram mot en av dansarna som står på alla fyra och försiktigt puttar omkull denne visar på omvända styrkeförhållanden. Så lätt är den ostadiga satt ur spel.

Föreställningen avslutas med dansarna på rad undersökande handens allvarliga glädje i att knäppa en osynlig knapp, knäppa på en sträng, skruva på en kork, lägga ned, lyfta upp, medan de mimar med i The killers: Are we humans or are we dancers, som också för mig sammanfattar hela föreställningens syfte. Rörelse är liv.

MARIT STRANDBERG