Udda utställning intar museet – ”En magisk upplevelse”.
För första gången visas en koreografisk utställning på Västerbottens museum. Under tre veckor pågår ”Vi rör oss mot slutet”, och besökare kan komma och gå som de vill, sex timmar dagligen, för att ta del av denna magiska upplevelse, skriver Folkbladets reporter.
Man sugs lätt in i ”Vi rör oss mot slutet”, en koreograferad utställning som pågår i Västerbottens museum. Här rör sig de fyra dansarna långsamt mot väggarna och över golvet. Lyfter, släpar, lappar och lägger till rätta kläder och andra textilier som en secondhand-butik i Umeå inte kunde sälja.
När materialet blir till släp efter dansarna uppstår ett sövande vågljud i lokalen. Det hela är mycket vackert och meditativt och med utgångspunkt i utställningens titel ”Vi rör oss mot slutet” framkallas tankar om vår existens, livsinställning, överkonsumtion, klimatpåverkan och hållbarhet. Åtminstone i mig.
Koreografen Hagar Malin Hellkvist Sellén har skapat ”koreografiska bad” där man väljer att ta det lugnt, vilar hjärnan, flyter eller tar en simtur, ägnar sig åt aktiv uppmärksamhet och rör sig fritt i rummet bland dansarna.
– En av besökarna uttryckte sitt möte med verket som ”Oj, detta var min bästa spaupplevelse”. Så varför inte testa att koreografibada när man testar så mycket annat i livet, säger Hagar Malin Hellkvist Sellén.
Tanken är att man kan stanna en stund eller tillbringa hela dagen i utställningen som består av sju delar inklusive en film där fragment av verkets början och slut visas.
– Det är mentalt och fysiskt krävande för dansarna att närvara sex timmar per dag och de blir väldigt trötta. Under filmvisningen får de en paus.
De skickliga dansarna Marianne Kjærsund, Pernille Holden, Marcus Baldemar och Daniel Jeremiah Persson, som fokuserat och med stark närvaro visar stor omsorg om rörelsen, berör i sitt uttryck.
Det är första gången Västerbottens museum visar en koreograferad utställning. Även Hagar Malin Hellkvist Sellén har arbetat med ett unikt, nytt koncept.
Jag är intresserad av det intima formatet där publiken kommer nära dansarna. Där får man större tillgång till mer detaljer i rörelsearbetet, mimik, kostym och hela dansaren som människa. Det har jag arbetat med i flera produktioner tidigare. Men nu har jag även kommit ut ur scenrummet på en stor yta i större skala.
På Västerbottens museum fick Hagar Malin Hellkvist Sellén möjlighet att lämna helaftonsdramaturgins 1h-1,5 timmar, som dansen ofta har, för att låta koreografin utvecklas över tid.
– Formatet innebär att publiken/besökarna själv ansvarar för hur man vill ta sig till detta och hur länge man stannar i dansutställningen.
När jag träffar några besökare är reaktionerna på ”Vi rör oss mot slutet” enbart positiva.
– Vi var inte beredda på detta, men det är både spännande och intressant med dansarnas rörelsespråk, säger Kim Fallbjörk, Umeå.
En cool överraskning, tillägger James McQuillan från Australien som påpekar att kultur är viktigt att ta del av och att den tillför en speciell karaktär till städer runt om i världen. Umeå återkommer han ofta till.
Thomas Ivarsson och Sara Ådén, som rullar in en barnvagn i dansutställningen, stannar upp och följer intresserat dansarnas rörelser.
– Jag tycker om det. Microtempot är kontemplativt. Att man kan vara här hela dagen, vilken tid man vill är perfekt, säger Thomas Ivarsson.
Han är fascinerad över de många olika plagg som ingår i verket.
– Det är som om dansarna bär med sig våra olika roller. Hur vi klär oss efter humör, dagsform eller yrke.
2023 tog Hagar Malin Hellkvist Sellén beslutet att hon enbart skulle arbeta med återbruk i valet av kostym till sina verk.
– Jag intresserar mig för hur konsten kan bli hållbarare. Det sker mycket slit och släng inom konst där det även produceras enorma mängder kostym och scenografi som kasseras.
Hon menar att det finns de som tycker att om man tar sådana beslut hämmas och begränsas den konstnärliga helheten.
– Jag tycker inte alls så. En begränsning är bara en ny förutsättning.
Hagar Malin Hellkvist Sellén, som är uppväxt i Umeå och bott i Stockholm i många år, flyttade nyligen tillbaka till Umeå.
– Jag kände mig klar med Stockholm. Jag har en jobbfot här sedan tidigare och plötsligt kändes det tilltalande att flytta hem.
Hon är orolig för den nedmontering av kulturen som nu sker. Att villkoren ordnat.
– Jag är rädd för att många konstnärer inte blir gamla i yrket. Att de kommer att lämna. Men erfarenhet och kunskap är viktigt för konstens skull.
När den koreograferade utställningen ”Vi rör oss mot slutet” avslutas den 10 mars är det arbetet med workshops för bibliotekarier och allmänhet i Koreoteket, koreograf på bibliotek som gäller. Projektet sker i samarbete med Regionbiblioteken och Dans i Västerbotten.
Hagar Malin Hellkvist Sellén arbetar också för att hitta fler sätt för att koreografi ska verka i alla människor liv.
”Vi rör oss mot slutet” är det första verk som samproduceras med Norrlandsoperan sedan hennes flytt till Umeå.
Yvonne Rittvall
3 mars 2024