»Kung Kristina« marknadsfördes som en modig dansföreställning för mellanstadiet och det var just vad det var. Arrangören ville ställa in premiären, bidragsgivare gick i taket och stämningen var minst sagt upprorisk när Malins första verk för barn hade premiär (2005). Vad var det som upprörde?

Kung Kristina är kanske Sveriges första uttalat queerfeministiska dansverk för barn och det som fick somliga instanser att gå i taket var föreställningens ifrågasättande av heteronormen.

Kung Kristina handlar om kärlek, identitet och respekt.
Verket ställer frågor som:

”Hur är man tjej?”

eller:

”Varför tar alla alltid för givet att killar blir kära i tjejer och tjejer kära i killar? Vem har bestämt att det ska vara så? Jag vill bestämma själv och jag kanske inte vill bestämma mig?”

Och uttrycker erfarenher som:

”När Marcella tog mig i handen började jag nästan gråta. Det kändes så mycket fast jag inte visste vad det var. Jag ville pussa henne, ville att hon skulle hålla om mig. Jag ville aldrig mera vara ensam”

eller:

”Min kompis Emma stod alltid upp och kissade. Hon var skitbra! Hon sa att hon ville vara kille. Hon sa att hon skulle bli det.”

Direkt olämpligt eller mänskliga rättigheter? Homofobi och okunskap eller livsviktiga frågor oavsett ålder. Malins Kung Kristina ruskade om i danssveriges mer konservativa falanger men hyllades samtidigt av kritiker och publiken.

Kung Kristina har sedan premiären spelats som skolföreställning för mellanstadiet, som familjeföreställning och för en vuxenpublik. Förutom sitt viktiga tema är Kung Kristina ett formstarkt dansverk som innehåller fäktning, linedance, brottning, sång, tryckare, en fantastisk krinolin, megafoner, show och glädje.

KONCEPT/KOREOGRAFI: Malin Hellkvist Sellén DANS: Emelie Jonsson, Björn Säfsten, Magdalena Eriksson KOSTYM: Lena Lindgren SCENOGRAFI/LJUSDESIGN: Erik Westerlund PRODUKTION: Magnus Nordberg, Vischan Danskonst

Längd 40 min
Premiär Skarpnäcks Kulturhus Stockholm 2005

Kung Kristina producerades med stöd av Kulturrådet och Stockholms Stads Kulturförvaltning.

RECENSIONER
Svenska Dagbladet 7 feb 2005

Kommentera